Frågetecknen kring svensk »besöksnäring« hopar sig och lite nostalgiskt kan man gå tillbaka några decennier då staten hade ett fast grepp om branschen med sitt Sveriges Turistråd. Då var det ingen tvekan om vem som styrde och ställde även om det fanns delade meningar om hur och vart. På »den gamla goda tiden« hade branschen en direktkontakt med styrande politiker. I dag vet uppenbarligen inte våra politiker vem som företräder vår viktiga näring. Och någon att fråga finns inte.
Vi i näringen kan inte ens enas om att kalla turism för turism trots att världen i övrigt liksom WTO, definierar begreppet »Tourism« som ett begrepp inkluderande såväl fritids-, arbetsresor som kongresser och möten. Varför är besöksnäringen ett bättre ord?
I dagarna byter arbetsgivarorganisationen för hotell och restauranger namn från SHR till Visita i en ambition att samla den svenska turismen under sina vingar.
Frågan är kontroversiell av flera skäl; Är det verkligen lämpligt att en arbetsgivarorganisation ansluten till Svenskt Näringsliv ska/kan företräda hela turistbranschen? Vad tycker turismföretagen och organisationerna i den offentliga sektorn? Och alla turistföretagare som redan är anslutna till andra arbetsgivarorganisationer? Har man och kommer man förutom sin fackliga uppgift för hotell- och restaurangföretagarna att ha resurser att hantera alla viktiga frågor i framtiden för svensk turism, eller är det bara ett sätt att öka medlemsantalet?
Var står i dag den organisation som enligt många, rimligen borde ta på sig uppgiften att företräda den samlande svenska turismen, nämligen Svensk Turism AB. Här finns ett obundet av branschens tunga organisationer, samägd bolag. Styrelsens enda uppgift i dag är att vara hälftenägare i Visit Sweden, med en ordförande som reser land och rike runt för att missionera om visionen i den likaledes samägda i Strategiplanen 2020. Tunga intressenter önskar snarast att utveckla bolaget, för att som samlande branschorgan kunna hantera turismens viktiga informations och framtidsfrågor. Medan andra tycker att saken enligt svenskt manér »måste utredas«. Man häpnar.
Den för några år sedan med buller och bång introducerade strategin för svensk turism, som innebär att näringen ska dubbleras i såväl ekonomi som sysselsättning fram till år 2020 har såvitt bekant resulterat enbart i ett nytt bolag för att utveckla exportmogna turistdestinationer. Alla andra viktiga branschfrågor för att uppnå målet väntar på sin lösning. Entusiasmen uti landet är ändå stor för uppgiften att fördubbla turismen - utom i huvudstaden där man konstaterat att en fördubbling av turismen fram till 2020 inte är möjlig. Den enda svenska destination som är känd internationellt och som kan locka turism bara med sitt namn, hoppar av tåget. Man häpnar.
Annars är det vårt kommunikationsbolag Visit Sweden som beställt fler exportmogna destinationer för att kunna marknadsföra vårt land. Runt om i vår omvärld satsar man i stället på att produktutveckla sin turism och skapa säljbara reseanledningar för att locka till sig marknadsandelar av världsturismen. Nya argument och nya målgrupper bearbetas ständigt. Men här i Sverige utvecklar vi och säljer vi våra destinationer till de ständiga målgrupperna »den globale resenären«/DINKs&WHOPs samt en och annan active family. Att våra partnerskapsprojekt som Swedish Lapland, Swedish Dalarna eller Swedish Gotland i väldigt liten utsträckning kan erbjuda turistisk standard eller service för att tillfredsställa internationellt krävande DINKs och WHOPs har uppenbarligen mindre betydelse. Kanske skulle en bättre anpassning mellan produkt och målgrupp vara att föredra i utlandskommunikationen. Dessutom existerar svensk turism till över 80 procent på en hemmamarknad som troligen kan utvecklas effektivare och billigare för att uppfylla målen till en dubblering av branschen år 2020.
Slutligen, tvingas man konstatera att den egna styrelsen bemannad av kända regionala turistchefer, har arbetat hårt för att likvidera en av svensk turism mest aktiva organisationer – FörTur. Det uppgivna motivet är enligt dess ordförande i en pressrelease att »en samordning av besöksnäringens aktörer och företrädare är helt avgörande för framgång i arbetet med Strategiplanen 2020«.
Man häpnar.
Här har man en organisation grundad 1995 av kända regionala turistchefer för att tillvarata viktiga uppgifter som kompetenshöjning i PR, marknadsförings- och juridisk rådgivning, bidra till en utveckling av såväl landets omfattande turistbyråverksamhet, som för mindre entreprenörer i branschen. FörTur är dessutom en organisation som till skillnad från turismens övriga aktörer aktivt engagerat sig i kontakter med såväl lokala, regionala som rikspolitiker samt spridit positiv kunskap om vår näring till media.
Här har man haft en styrelse som utan kontakter med eller uppdrag från sina medlemmarna inlett en total avveckling av verksamheten. En strypning av projekt och avskedande av anställda som pågått under lång tid, i stället för att ta sin självklara uppgift och bidra med konstruktiva lösningar på eventuella problem i verksamheten.
Samtidigt har det uppstått ett informellt nätverk av Sveriges regionala turistchefer och deras närmaste politiker som under ett antal år har träffats för gemensamma konsultationer under trivsamma former, utan att nämnvärt ha kunnat eller uppenbarligen ens haft ambitionen att påverka utvecklingen av turismen i landet. Ett nätverk som inom ramen för FörTur hade kunnat bli synliggjorda och samtidigt medverkat till en resursförstärkning av organisationen FörTur, något som från början var syftet från regionala turistföreträdare.
För att säkerställa FörTur-styrelsens nedläggningsförslag undvek man att informera medlemmarna förrän först inför årsmötes-handlingarna på TUR i Göteborg. Och samtidigt förla man sitt andra stadgeenliga nedläggningssammanträde med medlemmarna till i början av påskhelgen, mitt i en skolovsvecka. Ett minst sagt märkligt agerande i en medlemsägd förening. Inom kort lär det egentliga syftet med styrelsens avvecklingen av FörTUR uppdagas. Man häpnar.
Det kan tyckas att svensk turism i dag organisatoriskt kännetecknas av »mycket snack och lite verkstad«. Ett faktum som gör att de inte bara är vi, engagerade i en av landets viktigaste framtidsnäringar, som häpnar.
Publicerad 2012-04-18