ANNONS
T&rs logotype Turism&Resor - Hit&Dit
Prästgården Kårstaby
SE-18696 Vallentuna
info@turismoresor.com

Ansvarig utgivare och redaktör
Bengt Meder
070-4153085
bengt@turismoresor.com

Utgivare
Turlådan AB

Annonsbokning
Bengt Meder
bengt@turismoresor.com
070-4153085
Camilla Boquist
camilla@ladan.se
070-7106256

Prenumerationsärenden
pren@turismoresor.com

Faktureringsärenden
faktura@turismoresor.com

Tips, idéer eller synpunkter?
Har du idéer om reportage som du vill läsa i din branschtidning eller annat som du vill tipsa oss om?
Tidningen är öppen för debatt i alla frågor som rör branschen.
Sänd ett mail till:
red@turismoresor.com

Webmaster
Camilla Boquist
camilla@ladan.se
© Turlådan AB

Hållbarhet – svårt som tulipanaros


Hållbarhet och tillgänglighet är inte alltid förenliga. Tillväxtverket noterade nyligen att landets nationalparker och naturvårdsområden borde öppnas för fler och kommersialiseras. Storforsen i södra Lappland, där man med hjälp av EU-medel byggt kilometerlånga spänger, bryggor och rastställen, är ett bra exempel på detta.
Foto: Boje Bengtsson

Hållbarhet på riktigt är svårt. Det är så lätt att det bara blir ett utanpåverk med en flashig logga att visa upp för kunder och underleverantörer. Samtidigt betonar allt fler såväl inom som utanför besöksnäringen att det nu är hög tid att arbeta hållbart hela vägen med fokus på gäst. 

Hållbarhet har funnits i alla tider i olika samhällstyper. När Sverige urbaniserades och industrialiserades blev läget annorlunda för många – det handlade plötsligt inte om självhushåll utan om köpare och säljare på en marknad. Det handlade inte heller om korta avstånd mellan arbete, bostad och fritid. Begreppet kretslopp kom för lång tid i skymundan. I stället blev produktionsvolym, ekonomisk tillväxt och optimal vinst centrala mål. Detta kom även att påverka resandet och dess villkor. När flygchartern tog fart i början av 1960-talet fanns frågor som utsläpp i allmänhet och koldioxidhalt i synnerhet inte på agendan – nu står den överst där såväl lokalt som globalt

Av den turistiska fyrklövern bo, resa, äta och göra har transporter kommit i skottgluggen vilket knappast ter sig konstigt. Fortfarande står den för turisten dominerande landtransporten för en stor del av energiförbrukningen utan förnyelsebara källor. Utsläppen är och har varit besvärande för många transportslag – inte minst bil, båt och flyg.

Flyget boven i dramat

Henrik Teleman som är chef för den småländska konsthallen i Virserum har lanserat en ny bok på temat som han presenterade vid årets Bokmässa i Göteborg. Vad har han att säga om hållbarhet i besöksnäringen?

– För det första måste hållbarhet i ett större perspektiv ses tillsammans med frihet och demokrati. För det andra är transporterna med flyget i spetsen den stora boven i dramat. Vi kommer snart inte att ha råd att flyga sträckor som vi också kan ta oss till på andra mindre energislukande sätt. Det som var normalt i går blir en marknad idag med olika dyrbara certifieringar. Frågan är om det är rätt väg att gå. Man måste inse att sparsamhet är mer än en dygd, men jag är inte så optimistisk eftersom vi idag saknar visioner, säger Henrik Teleman, som betonar att vi måste lära oss att leva långsammare.

Detta helhetsperspektiv går igen på Högskolan i Halmstad som säger sig ha en modell för att utveckla turismen i såväl hållbar som kommersiell riktning. Biologi, ekologi och samhällsutveckling är grundstenar i den utbildningen – för att få ett helhetsperspektiv. Det finns även andra lärosäten som exempelvis Akademi Båstad som specialiserat sig på likande utbildningsprogram. 

Att tågen går lika långsamt i dag som igår är ingen nyhet. Nytt är däremot att just Statens Järnvägars persontrafik i synnerhet enligt egen utsago sedan snart två decennier (!) till hundra procent kör förnyelsebart. Knepet är att nyttja sådan el som härrör från vatten- och vindkraft. Man har också exponerat detta med Bra miljöval.

Enligt SJ:s nya hållbarhetschef Erica Kronhöffer kombinerar tågen hållbarhet med punktlighet. Därom råder det säkert delade meningar, men sådan är tanken. 



Foto: Boje Bengtsson

En droppe i havet

Den stora transportören av turister är dock fortfarande bilen, oftast med den urgamla förbränningsmotorn. Oljebaserade energislag dominerar med ett fåtal avvikelser i form av viss inblandning av förnyelsebara (m)etanollösningar och naturgas samt i minimal omfattning elektricitet. Men den moderna bilparken har tack vare smarta lösningar dels minskat energiåtgången, dels minskat koldioxidutsläppen. 

På flygsidan har tillverkarna efter påstötning från flygbolagen på samma sätt försökt få ner koldioxidhalten. Så har också delvis skett inom rederinäringen även om man där fuskat rejält med just koldioxidutsläpp på internationellt vatten. Alla dessa försök till förbättring blir ändå som en droppe i havet, om man får tro Henrik Teleman och andra klimatforskare.

Aktivitetsföretagen har till viss del samma sits eftersom det krävs förflyttning av personer eller personal, samma sak gäller maten vi äter. Där har bland andra matskribeten Mats-Eric Nilsson tagit såväl producenter som restauratörer i örat i sin predikan om ren och riktigt mat. På boendesidan ställs stora krav på exempelvis hotell när det gäller såväl bygge som drift. Förnyelsebart så långt det går, gärna kombinerat med avfallssortering. 

Norden i framkant

Många ekologiska framgångssagor finns att hämta i Sydamerika och Sydafrika. Att de nordiska länderna med sina naturliga klimatologiska, geografiska och demografiska förutsättningar också ligger i framkant förvånar ingen. Nordiska ministerrådet arbetade så sent som förra året fram en gemensam rapport kallad Hållbar och innovativ turismutveckling. Där konstateras en smula självsäkert att gemensamma värderingar mellan länderna bidrar till att stärka Norden som en av världens mest uppfinningsrika och konkurrenskraftiga regioner. Må det vara så. Hur som helst pekar man i rapporten på en rad intressanta frågeställningar för hela besöksnäringen. Dit hör spännande och vägvinnande projekt från alla fem nordiska länder som antyder likheter såväl som skillnader mellan de fem. En guldgruva att ösa ur för den nordiska besöksnäringen.

Skotsk idé blev svensk

Det finns alltså en strävan efter renhet och naturlighet även inom besöksnäringen. Det genomsyrar den nybildade icke vinstdrivande organisationen Swedish Welcome. Den består av ungefär 100 medlemmar ur besöksnäringen representerande vandrarhem, hotell och aktivitetsföretag samt exempelvis offentliga museer. Medlemmarna, som oftast har postadress på landsbygden, betalar en femsiffrig summa i inträdesavgift samt en rörlig del som är nästan lika stor per år. Då kan man bli certifierad. Affärsidén, som är hämtad från Skottland, bygger på att Swedish Welcomes rådgivare ska ge besöksnäringsföretag konkret vägledning för att få nöjdare gäster, förbättra lönsamheten och bidra till hållbar utveckling.  

Natur, miljö och säkerhet plus värdskap anses av många vara nyckeln till framgång för svensk besöksnäring. Omvänt innebär detta att om man inte klarar av dessa grundläggande krav på ett betryggande sätt ligger man illa till. Samtidigt får man en känsla av att det är som den danske författaren HC Andersen myntade i Kejsarens nya kläder – alltså ett utanpåverk. Om ett skogsföretag som är miljöcertifierat otillåtet skövlar naturskog faller certifieringen platt. Observera att vi i den här artikeln inte valt att jämföra de olika certifieringssystemen vad avser innehåll, kostnad och exponeringseffekt. 

Framgången för ekoturistiska produkter på höstens turismgala kan enligt Per Jiborn på Ekoturismföreningen ses som kvitto på svensk naturs attraktionskraft. 

– Det är upplevelser som norrsken, timmerflottar, vilda djur, fjäll- och skogsvandringar och skärgårdsturer i kombination med läckra lokala måltider och skönt boende som allt som oftast sätter Sverige på kartan både i utländsk och svensk massmedia. Att nio av våra medlemsföretag är med och tävlar i galans två klasser är hedrande och ger en vink om potentialen i svensk natur- och ekoturism, säger Per Jiborn i en kommentar.

Kort om Hållbar turism för ett långsiktigt arbete

Sustainable tourism (hållbar turism) är den definition som United Nation World Tourism Organisation (UNWTO) antagit och ett vedertaget begrepp. Men det finns även andra med liknande innebörd. Dit hör Responsible Tourism och Ecotourism, ekologisk turism. Följande grundstenar är värda att lägga på minnet:

• Nationella program för hållbar destinations- och turismutveckling med system för kvalitet och hållbarhet.

• Lokala program grundade på entreprenörskap, investeringsvilja och lönsamhet.

• Nationalparker och naturreservat där skydd av miljöresurser förenas med attraktiv turism.

• Företag och nätverk med förmåga och vilja att driva hållbar produktion.


Hållbarhet betraktas av allt fler som en självklarhet och en naturlig värdegrund i rese- och turistnäringen. Under 1990 – talet började man arbeta mer systematiskt med hållbarhet. Klimatförändringar som diskuterats sedan dess har gjort hållbarhetsfrågor allt viktigare. Klimatförändringarna kommer att påverka situationen för många resmål. Stigande vattennivåer, vattenbrist, torka och utrotning av arter kan ses som hot för många resmål eller innebära ändrade förutsättningar.

Destinationer och företag inom turismens olika branscher samt privata och offentliga organisationer är inblandade i arbetet med att hantera hållbar turistisk produktion. En sammanställning av vad som är aktuellt är Inspiration till utveckling av hållbar turism. Den finns på Tillväxtverkets hemsida www.tillvaxtverket.se

Publicerad 2013-12-09